Webbutvecklare
Webbutvecklare. Vad är det?
Detta dokument innehåller citat i svensk översättning från webbplatsen www.quirksmode.org, copyright 2005 Peter Paul Koch. Använt med tillstånd.
Bakgrund till IT-bubblan
1996 inträffade Internet-boomen eller IT-bubblan som den kallas på svenska. Denna fick flera oväntade följder.
Tidigare hade WWW närmast varit en sysselsättning för nördar och semi-nördar men nu började webben uppmärksammas i offentligheten. Närmare sagt började den få uppmärksamhet bland dem som var övertygade om att det bara var en tidsfråga innan webben skulle uppmärksammas i offentligheten.
Det är svårt att förklara IT-bubblan på ett helt rationellt sätt. Det var en stor grej alla skulle tro på, eller åtminstone låtsas tro på eftersom andra människor krävde det. Hypen växte och växte. I praktiken medförde detta att flera välbeställda företag beslöt sig för att vara i behov av webbsidor.
Nya IT-företag växte upp som ogräs och så gick utvecklingen snett. Ett ettårigt företag med tio anställda kunde ha ett flera gånger högre börsvärde än ett tio år gammalt företag med stabila finanser och 200 anställda.
Få personer visste varför men alla var övertygade om att just de skulle gå ett omedelbart förfall till mötes om de inte hade webbsidor.
Grafiska designers och programmerare
Därmed fanns det alltså såväl efterfrågan som utbud. Problemet var att ingen riktigt visste vad det var som efterfrågades eller bjöds ut. Själva teorin om bakgrunden till händelserna var inte utvecklad och de praktiska förklaringarna var inte formulerade i ord, så vanliga människor kunde inte riktigt få en tillfredsställande förklaring på vad man höll på med.
Oundvikligen föddes det ett behov av att ge folk en generell beskrivning av webbsidor. Oftast gjordes detta med hjälp av en uppdelning av webbsidan i dels planering och dels programmering.
Grafikerna trodde de visste allt, trots att de oftast hade en bakgrund inom printmedia och trots att de i regel var emotionellt begränsade till de strikt utstakade ramarna för sin nisch. De var närmast intresserade av fonter och färger, som de också var riktigt bra på.
Programmerarna trodde också de visste allt, trots att de hade en bakgrund inom branschen för databaser och webbservers. Programmerarna var intresserade av komplicerade tillämpningar, som de också var mycket skickliga på att konstruera.
Såväl grafikerna som programmerarna hävdade att de förstår allt om vad webbsidor går ut på. Alla hade de rätt, men endast inom ramarna för sina egna begränsade kompetensområden.
Webbutvecklaren: Mellan den grafiska designern och programmeraren
Grafikerna och programmerarna hade alla idéer och tog också in alla pengar. Det gör väl inget. Problemet låg i det faktum att det fanns ett tomt gap mellan planeringen och tekniken. Förverkligandet av webbplatsen. Då man var så upptagen av sina visioner hade man inte tänkt på vem som sist och slutligen skulle förverkliga webbsidorna.
Så föddes webbutvecklaren.
Konstigt nog tog många programmerare och en handfull grafiska designers emot utmaningen och började förverkliga webbplatserna. De fick sällskap av en grupp människor som helt enkelt tyckte om webbsidor och förverkligandet av dessa.
Dessa webbutvecklare kom sedan att stå inför både grafikernas och programmerarnas krav. Grafikerna och programmerarna ”kunde” visserligen förverkliga sina webbplatser själva, men var helt enkelt alltför upptagna med viktigare uppgifter. Även en brist på standardisering och krigen mellan webbläsarna under åren 1997-1999 bidrog till att utmaningarna och kraven växte.
Bubblan sprack
Då bubblan spruckit blev det tyst.
Plötsligt märkte man att WWW inte var den guldgruva man hade trott. Kunderna började nogräknat granska vad de satte sina pengar på och många märkte att de hade satt sina pengar på resultatlösa projekt.
Pendeln hade svängt från en ytterlighet till en annan. Människornas tro på existensen av realistiska arbetsgrupper försvagades. Företagen gjorde hårdhänta personalnedskärningar och programmerarna och grafikerna var tvungna att göra sig till mångsysslare med åtta händer.
Ingen kan göra allt. Detta resulterade i en hel del märkliga hopkok från människor som gjorde något som gick utöver deras allmänna kompetens. Kodarna försökte planera och, gud hjälpe, grafikerna försökte koda.
Rent hus
Numera börjar balansen mellan webbutvecklare, grafiska designers och programmerare infinna sig så småningom. Seriösa grafiker medger att de skall ägna sig åt design eftersom de fötts till det. Dessutom är slutresultatet snyggt.
Programmerarna, som i sin tur hängett sig till sin professionalism, medger att utvecklingen av webbservers, databaser och tillämpningar innebär alldeles tillräckligt mycket arbete. Därtill konstrueras tillämpningarna omsorgsfullt från grunden.
Webbutvecklaren får äntligen sin röst hörd och får godkännande i de olika webbprojekten.
Webbutvecklaren gör också annat än utvecklar
Nu om någonsin är tiden inne för att få sin röst hörd! Webbläsarnas krig har ersatts av en värld som är på god väg mot standardisering. Webbutvecklaren kan ge olika webbprojekt ett tydligt mervärde: användarvänlighet, enhetlighet och längre livstid.
Webbsidor har blivit en produkt på en allt snävare marknad. Enbart förverkligandet av webbsidor är inte nog: man måste se på succéfaktorerna för webbplatsen och följa med om och hur investeringen lönar sig för kunden. Alla framgångsrika projekt kännetecknas av att man kan konstatera att de lönar sig. Webbutvecklaren bär ansvaret för att se till dessa faktorer, vilket man måste uppmärksamma redan då projektet kör igång.
Kunden får valuta för pengarna
Då bubblan brast försvann många opportunister och månglare från fältet. Kvar blev en grupp seriösa grafiska designers, kodare och webbutvecklare, som förstår och uppskattar varandras roller och ansvarsområden.
Denna nya generationens IT-arbetare talar med en stämma som uttrycker respekt för kunden samt bevakar kundens intressen och förmåner i fråga om webbprojektets framgång. Det, om något, ger valuta för pengarna.